What if....?
Jag ska göra ett seriöst och allvarligt blogginlägg den här gången. Tänkte försöka styra upp den här bloggen, få någon som hjälper mig med designen (just nu tycker jag att den bara är skit) och skriva lite mer ordnade blogginlägg.
Så om någon känner någon, eller kanske rentutav är en person som vill hjälpa mig med min bloggdesign och hjälpa mig fixa detta så kontakta mig fort! Jag har snart inga patetiska försök kvar ._.
Alltså kalla mig dum men varför har man inte med lyrics till bonus spår på en skiva? För några dagar sedan trillade Darins nya album ner i min brevlåda (jag skiter i om ni tycker han är töntig och bög, ägna er åt andra saker än att hacka på honom) och sist på skivan finns ett bonus spår: What if.
Låten handlar om något väldigt viktigt (om jag har förstått texten rätt) nämligen mobbing. Och mobbing är något som uppkommer överallt, en del blundar för det men det finns faktiskt överallt! En del är naiva och tror att det går över, att man inte mår dåligt efteråt, att det räcker med ett samtal hem för att det ska sluta. Men det hjälper inte. Mobbare är som de är och det kan man inte ändra på. Ett samtal hem förvärrar allt. Och ärren sitter kvar långt efteråt.
Det är alltid de som blev mobbade som kommer ihåg mobbarens ansikte, dens röst och allt som har med den att göra. Men mobbaren själv glömmer. Den vet inte hur sina offer såg ut flera år efter, de kommer inte ihåg dens tårar och inte heller dens rop på hjälp. (säger man verkligen :dens? det låter så fel =S )
En del säger: hellre mobbare än mobbad. Jag säger inget av dem. Men om jag skulle tvingas välja så skulle jag hellre välja mobbad. För oftast är de mobbade folk som det går bra för i skolan, folk som pluggar mycket och får MVG på proven, de är inte ute och festar, vaknar upp dagen efter med en sådan baksmälla att provet går åt helvete. Och det känns så jävla skönt att kunna gå ur gymnasiet från en jobbig linje med höga betyg och kunna se ner på mobbarna istället för att gå ut med kassa betyg från någon oseriös linje och vara tvungen att möta mobboffren med sina hånflin.
Jag hade inga problem med skolan. Inte skolan i sig, bara med folket som gick där. Jag passade inte in, jag kom från en annan skola, kände ingen annan än två andra som tidigare gått i samma klass som mig. Det är ingen skräll att jag inte passade in i klassen. Är man blyg så hamnar man direkt i det facket och stannar där. Det börjar i klassen och sedan blir det så över hela skolan. Du är sedd som en tyst person som inte vågar prata med någon man inte känner.
Nu går jag Karlstads Internationella Time-utbildning (det låter så fint att säga hela istället för bara Time), skolan tar på mig men jag klarar av det. Jag har fått mitt första G på ett prov (det är it/op, så det är ingen chock. ) Okej jag hade faktiskt G på ett matteprov i sjuan typ, men det var för att jag inte hade skrivit uträkningar och Tommy sa inget om det... Jag går i en klass som jag trivs i!!!!!! Jag älskar min klass, jag har fått fler kompisar, och jag älskar mitt liv!! (Livet i skolan alltså) Jag har till och med börjat i Badminton, okej jag har vart på 1 av 3 lektioner, men den jävla punktlaserskiten gör ju så att jag inte kan hoppa runt! It sucks!!!!
Men det bästa är att jag faktiskt har möjligheten att se ner på mobbarna som gick på min förra skola, de som tyckte att de var så himla mycket bättre än mig. Jag använder den möjligheten fullt ut och njuter i fulla drag när jag går förbi dem. Att kunna prata med alla i min klass utan att känna mig obekväm är underbart. Någon gång ska jag lägga upp en lista på alla och skriva en kort, snäll kommentar om dem ^^
What about if that was you
that would be the victim
of the critizism
and they treated you that cruel
what about if that was you
that would be the bullied
how would you feel if they were doing it to you
What if- Darin
Texten stämmer säkert inte fullt ut för jag skrev samtidigt som jag lyssnade på låten. Hittar inte lyrics till den någonstans.
Dagen Kanon:
Sluta skolan tidigare pga inställd svenska (gick dock hem halv fyra som vanligt pga Bäver 2.0)
Dagens Kalkon:
Blåsan i munnen, svårt att prata och äta (Kanon till munsköljet som bedövar hela käken)
//Angeliqa
Så om någon känner någon, eller kanske rentutav är en person som vill hjälpa mig med min bloggdesign och hjälpa mig fixa detta så kontakta mig fort! Jag har snart inga patetiska försök kvar ._.
Alltså kalla mig dum men varför har man inte med lyrics till bonus spår på en skiva? För några dagar sedan trillade Darins nya album ner i min brevlåda (jag skiter i om ni tycker han är töntig och bög, ägna er åt andra saker än att hacka på honom) och sist på skivan finns ett bonus spår: What if.
Låten handlar om något väldigt viktigt (om jag har förstått texten rätt) nämligen mobbing. Och mobbing är något som uppkommer överallt, en del blundar för det men det finns faktiskt överallt! En del är naiva och tror att det går över, att man inte mår dåligt efteråt, att det räcker med ett samtal hem för att det ska sluta. Men det hjälper inte. Mobbare är som de är och det kan man inte ändra på. Ett samtal hem förvärrar allt. Och ärren sitter kvar långt efteråt.
Det är alltid de som blev mobbade som kommer ihåg mobbarens ansikte, dens röst och allt som har med den att göra. Men mobbaren själv glömmer. Den vet inte hur sina offer såg ut flera år efter, de kommer inte ihåg dens tårar och inte heller dens rop på hjälp. (säger man verkligen :dens? det låter så fel =S )
En del säger: hellre mobbare än mobbad. Jag säger inget av dem. Men om jag skulle tvingas välja så skulle jag hellre välja mobbad. För oftast är de mobbade folk som det går bra för i skolan, folk som pluggar mycket och får MVG på proven, de är inte ute och festar, vaknar upp dagen efter med en sådan baksmälla att provet går åt helvete. Och det känns så jävla skönt att kunna gå ur gymnasiet från en jobbig linje med höga betyg och kunna se ner på mobbarna istället för att gå ut med kassa betyg från någon oseriös linje och vara tvungen att möta mobboffren med sina hånflin.
Jag hade inga problem med skolan. Inte skolan i sig, bara med folket som gick där. Jag passade inte in, jag kom från en annan skola, kände ingen annan än två andra som tidigare gått i samma klass som mig. Det är ingen skräll att jag inte passade in i klassen. Är man blyg så hamnar man direkt i det facket och stannar där. Det börjar i klassen och sedan blir det så över hela skolan. Du är sedd som en tyst person som inte vågar prata med någon man inte känner.
Nu går jag Karlstads Internationella Time-utbildning (det låter så fint att säga hela istället för bara Time), skolan tar på mig men jag klarar av det. Jag har fått mitt första G på ett prov (det är it/op, så det är ingen chock. ) Okej jag hade faktiskt G på ett matteprov i sjuan typ, men det var för att jag inte hade skrivit uträkningar och Tommy sa inget om det... Jag går i en klass som jag trivs i!!!!!! Jag älskar min klass, jag har fått fler kompisar, och jag älskar mitt liv!! (Livet i skolan alltså) Jag har till och med börjat i Badminton, okej jag har vart på 1 av 3 lektioner, men den jävla punktlaserskiten gör ju så att jag inte kan hoppa runt! It sucks!!!!
Men det bästa är att jag faktiskt har möjligheten att se ner på mobbarna som gick på min förra skola, de som tyckte att de var så himla mycket bättre än mig. Jag använder den möjligheten fullt ut och njuter i fulla drag när jag går förbi dem. Att kunna prata med alla i min klass utan att känna mig obekväm är underbart. Någon gång ska jag lägga upp en lista på alla och skriva en kort, snäll kommentar om dem ^^
What about if that was you
that would be the victim
of the critizism
and they treated you that cruel
what about if that was you
that would be the bullied
how would you feel if they were doing it to you
What if- Darin
Texten stämmer säkert inte fullt ut för jag skrev samtidigt som jag lyssnade på låten. Hittar inte lyrics till den någonstans.
Dagen Kanon:
Sluta skolan tidigare pga inställd svenska (gick dock hem halv fyra som vanligt pga Bäver 2.0)
Dagens Kalkon:
Blåsan i munnen, svårt att prata och äta (Kanon till munsköljet som bedövar hela käken)
//Angeliqa
Kommentarer
Trackback
