Jar of awesomeness
Experiment: Jar of awesomeness
Syfte:
För att främja välmående vid årets slut samt påminnas om awesome saker som hänt.
Hypotes:
It's going to be legen...wait for it.... DARY!
Materiel:
Burk (Helst en fin burk eller spargris)
Penna
Papper
Lapp med texten "Jar of awesomeness 2013" (alt. annan text om så önskas)
Utförande:
Sätt fast lappen på burken.
Ställ burk på synlig plats bredvid penna och papper.
När något awesome händer (eller helt enkelt något roligt som får dig att må bra), skriv ner detta på en lapp och lägg i burken.
Vid årets slut kommer burken att vara full (förhoppningsvis).
Efter nyår tillåts du att öppna burken och se allt roligt som du har upplevt under årets gång (ganska hade du glömt bort en del).
Repeat för år 2014.
Resultat:
Experiment ej 100% utfört, rapporten skrivs klart under januari 2014.
Syfte:
För att främja välmående vid årets slut samt påminnas om awesome saker som hänt.
Hypotes:
It's going to be legen...wait for it.... DARY!
Materiel:
Burk (Helst en fin burk eller spargris)
Penna
Papper
Lapp med texten "Jar of awesomeness 2013" (alt. annan text om så önskas)
Utförande:
Sätt fast lappen på burken.
Ställ burk på synlig plats bredvid penna och papper.
När något awesome händer (eller helt enkelt något roligt som får dig att må bra), skriv ner detta på en lapp och lägg i burken.
Vid årets slut kommer burken att vara full (förhoppningsvis).
Efter nyår tillåts du att öppna burken och se allt roligt som du har upplevt under årets gång (ganska hade du glömt bort en del).
Repeat för år 2014.
Resultat:
Experiment ej 100% utfört, rapporten skrivs klart under januari 2014.
Blommiga tapeter
Hittade en början på en novell som jag skrev för ett, två, tre år sedan kanske.
Vet inte riktigt vad den skulle handla om, vad som skulle hända härnäst, eller ja... jag kommer inte ihåg något. Det enda jag vet är att jag önskar att jag kunde skriva sådär nu, jag har verkligen skrivblockering. Ugh, hatar det.
Tapeten var blommig. Inte små diskreta rosor eller stora moderna pioner, utan blommig. En såndär gammaldags som inte längre går att köpa med en gulaktig bakgrund och småblommor i rött, blått, rosa och grönt. Såklart fanns där även en matchande bård mitt på väggen. Jag kunde dölja min avsmak när jag kom in i rummet, men det var svårt att få fram ett äkte leende när damen ställde frågan om inte tapeten var underbar.
”Det var min farfar som gjorde iordning rummet åt mig när jag var tio. Sedan dess har det varit oförändrat, förutom bytet av fönster då.”
”Fascinerande.” svarde min man och började fråga om just när fönstren var bytta och när parketten slipades senast.
”Är det okej om jag tittar vidare? De praktiska frågorna är Peters område, jag är mer... inredningstypen.”
”Självklart, det är bara att gå vidare.” Hon log mot mig och fortsatte sedan med parkettslipningspratet.
Jag gick vidare in i köket. Skåpsluckorna var i ek, precis som bänkskivorna, golvet och möblerna. Ljusblå dynor prydde stolarna och pinnsoffan och matchade även kaklet ovanför diskbänken. Allting hade en gammaldags stil, men tittade man bakom luckorna fanns vitvaror av toppkvalitet. De enda moderna som syntes var spishällen, som fanns bredvid den vedeldade gamla spisen. Det var just köket som fick mig att gå tillbaka till Peter och den gamla damen och säga de där tre orden som skulle förändra hela mitt liv.
”Vi tar det.”
”Men, älskling...?”
Vet inte riktigt vad den skulle handla om, vad som skulle hända härnäst, eller ja... jag kommer inte ihåg något. Det enda jag vet är att jag önskar att jag kunde skriva sådär nu, jag har verkligen skrivblockering. Ugh, hatar det.
Elfel, tentor och skrivlust
Nu har jag varit hemma i Linköping i fyra dagar. Men hemfärden var allt annat än rolig. Det började med elfel i Karlstad, där fick jag vänta i två timmar innan tåget kom. Sedan blev det elfel mellan vingåker och katrineholm, ett öppet spår, reducerad hastighet och tågkö. Väl framme i katrineholm var jag "bara" 3 ½ timme försenad. Tåget till Norrköping var några min försenat, och det från Norrköping till Linköping var 20 min försenat. Det enda som var i tid var min buss, som kom tio min före utsatt tid, så där fick jag i alla fall sitta ner i värmen och vänta på att vi skulle åka. Dagen efter vaknade jag med träningsvärk i axlarna och blåmärken på armbågar och knän.
Resan hem var jobbig, men när jag på tisdagen fick återse några av de personer som jag saknat mest, så var det värt det. Tyvärr har jag tenta på lördag, vilket innebär mycket plugg och mindre social tid. Nästa vecka börjar nästa läsperiod och då får jag återgå till rutinerna igen.
Från en sak till en annan: För någon vecka sedan fick jag lite skrivlust igen. Klockan var tre på natten när jag öppnade ett tomt dokument och började skriva. Jag kom inte långt, det blev bara en inledning, men förhoppningsvis kan jag fortsätta på den inom en snar framtid.
Resan hem var jobbig, men när jag på tisdagen fick återse några av de personer som jag saknat mest, så var det värt det. Tyvärr har jag tenta på lördag, vilket innebär mycket plugg och mindre social tid. Nästa vecka börjar nästa läsperiod och då får jag återgå till rutinerna igen.
Från en sak till en annan: För någon vecka sedan fick jag lite skrivlust igen. Klockan var tre på natten när jag öppnade ett tomt dokument och började skriva. Jag kom inte långt, det blev bara en inledning, men förhoppningsvis kan jag fortsätta på den inom en snar framtid.
"Jag låg och stirrade ut genom fönstret, sömnen vägrade att komma till mig. Trots att klockan var två på natten var det ljust ute. Månens bleka sken lyste upp hela mitt rum och gjorde det omöjligt att somna. Jag suckade högt och vände på mig, kanske skulle det vara enklare att somna med ryggen mot ljuset. Täcket åkte ner en bit i rörelsen och gav mig gåshud över hela armarna, inte nog med att jag låg sömnlös, det var kallt också. Jag slöt ögonen och väntade på att bli bortförd till drömmarnas land. Bilder av honom flimrade förbi och spred ett leende på mina läppar.
”Om du bara visste hur mycket jag saknar dig” Viskade jag och öppnade ögonen för att titta på den tomma kudden bredvid mig. För en sekund tyckte jag mig se honom ligga där, men hans vackra ögon försvann lika snabbt som de kom. Jag suckade högt och kände hur kroppen blev allt tyngre. Tillslut kunde jag inte längre hålla ögonen öppna. Precis innan jag stängde dem såg jag något på kudden bredvid mig igen, men tanken hann inte få fäste förrän jag somnade."
För bra för att vara sant
Känner mig oerhört kreativ idag, vet inte vad det är med mig, orden bara "kommer till mig".
"Om livet var enkelt skulle det inte finnas någon mening med det. Man hade inte behövt kämpa för något, glöden och gnistan skulle försvinna. Det skulle inte finnas några tårar, inget hat, inga negativa känslor. Men allting har sin motsats, så utan negativa känslor finns det inte heller några positiva.
Så förstå då min tveksamhet när det jag velat ha i två år, plötsligt kom till mig, utan att jag kämpat för det. Nog för att jag hört om de som glider fram i livet på en räkmacka, men jag har aldrig räknat mig själv som en av dem. Det fanns ändå en hel del kämpaglöd bakom betygen, och en massa tårar bakom kärleken. Så jag kunde inte låta bli att undra, var det verkligen sant? Hade jag fått precis det jag ville ha?"
Jag har varit duktig idag och faktiskt tränat som jag sagt att jag ska göra. Jag kan nog lyckas att bygga upp en kondition och genomföra cykelvasan till hösten.
"Om livet var enkelt skulle det inte finnas någon mening med det. Man hade inte behövt kämpa för något, glöden och gnistan skulle försvinna. Det skulle inte finnas några tårar, inget hat, inga negativa känslor. Men allting har sin motsats, så utan negativa känslor finns det inte heller några positiva.
Så förstå då min tveksamhet när det jag velat ha i två år, plötsligt kom till mig, utan att jag kämpat för det. Nog för att jag hört om de som glider fram i livet på en räkmacka, men jag har aldrig räknat mig själv som en av dem. Det fanns ändå en hel del kämpaglöd bakom betygen, och en massa tårar bakom kärleken. Så jag kunde inte låta bli att undra, var det verkligen sant? Hade jag fått precis det jag ville ha?"
Jag har varit duktig idag och faktiskt tränat som jag sagt att jag ska göra. Jag kan nog lyckas att bygga upp en kondition och genomföra cykelvasan till hösten.
Inte vår tid
Här kommer ett kort citat ur min senaste novell, vill inte lägga upp hela här ifall jag vill använda den i en tävling (får ej vara publicerad innan). Novellen heter "Inte vår tid" och handlar om två väldigt olika personer som möts och med hjälp av varandra bygger de ett nytt liv.
"Hela mitt liv, nedpackat i lådor. Det kändes så otroligt konstigt när jag stod i min nya lägenhet i Linköping. Det var lådor överallt, märkta med olika färg-och sifferkoder. Blått 0509, sommarkläder, rött 112, prydnader – aktas. Jag öppnade en av garderoberna, tog första bästa låda och började packa upp. Blå + grön 0112, sport och idrottskläder för hela året. Det första plagg jag tog upp väckte genast en enorm saknad inom mig. Jag suckade högt och hängde upp Färjestadströjan på en galge. Det skulle dröja två månader innan FBK spelade borta mot Linköping. Men då skulle jag vara där."
panic in the last minute
Okej, så jag ska försöka blogga lite innan jag får panik när jag inser att jag inte pluggat något alls inför provet som jag har på tisdag. WOHO!
Jag är ganska... tom idag. Jag försökte sätta mig ned förut och skriva hur jag kände, men fick inte ut ett dugg! Omöjlighet är nog det enda ordet som kommer upp i skallen på mig. Eller som jag skrev häromdagen "Jag känner omöjligheten förtränga mina nyuppkomna känslor, och de stretar emot, med full styrka" Jag får lite smått spunk på det.
En positiv sak är dock att jag ska på hockey igen på tisdag. Då mår jag bra. Och så får jag avreagera mig lite efter provet ;) Det är nog det som orsakar min fina blockering... provet. BAH.
Jag tror tyvärr inte att jag kommer att kunna skriva något vettigt här idag. Det har inte hänt något speciellt i veckan (förutom hockey, hockey och lite mer hockey) och inte heller känner jag något särskilt för något annat. Jag har bara för mycket känslor, samtidigt som jag inte har några alls. Det är bara rörigt inom mig.
"I thought it would be easy. It was supposed to be one date, nothing else. But of course, like always, I felt something. Some spark or whatever. Now I can't stop thinking about him. He's everywhere. It didn't have to be this way. It could have been easy. If he'd just been boring."
Jag är ganska... tom idag. Jag försökte sätta mig ned förut och skriva hur jag kände, men fick inte ut ett dugg! Omöjlighet är nog det enda ordet som kommer upp i skallen på mig. Eller som jag skrev häromdagen "Jag känner omöjligheten förtränga mina nyuppkomna känslor, och de stretar emot, med full styrka" Jag får lite smått spunk på det.
En positiv sak är dock att jag ska på hockey igen på tisdag. Då mår jag bra. Och så får jag avreagera mig lite efter provet ;) Det är nog det som orsakar min fina blockering... provet. BAH.
Jag tror tyvärr inte att jag kommer att kunna skriva något vettigt här idag. Det har inte hänt något speciellt i veckan (förutom hockey, hockey och lite mer hockey) och inte heller känner jag något särskilt för något annat. Jag har bara för mycket känslor, samtidigt som jag inte har några alls. Det är bara rörigt inom mig.
"I thought it would be easy. It was supposed to be one date, nothing else. But of course, like always, I felt something. Some spark or whatever. Now I can't stop thinking about him. He's everywhere. It didn't have to be this way. It could have been easy. If he'd just been boring."
Tur i oturen
Igår var jag på hockey. Jag stog på ståplats, med hela hejarklacken. Där fanns allt ifrån små 14-åriga tjejer som snackade om "Åh att få vara nära Dick! Åh Dick är så söt! Åh, snart kommer Dick ut på isen" konstant, till några 20-åriga skrikiga killar och gamla fulla gubbar som spottar snus när de skriker på målvakten att han är "lös". En salig blandning kan man väl kalla det.
Det här var en match som FBK förväntas vinna med typ 5-2 eller något liknande. Istället förlorade de med 1-3. Det kanske är på grund av att jag är tjej, men det gjorde ont i hjärtat på mig när jag fick se och stå på medans Rickard Wallin och Dick Axelsson blev utbuade och kallade bl.a Hora. Om man sett blicken på en hund som vet att den gjort fel, och ser sådär "förlåt mig, jag visste inte" ut, då vet man ungefär hur de såg ut. Åh det gjorde så ont! Sen att stå bland de där killarna som står o skriker på dem... jag var ju inte en av dem! Nog för att de spelade dåligt men jag tycker inte att den typen av kritik är den bästa...
Men, för att komma till kritan. Efter matchen har de en så kallad Fancorner, där man får träffa matchens profil och lirare. Igår var det Marius Holtet och Dick Axelsson. Jag fick en signerad biljett och deras autografer på min Matchtröja! Kände mig som om jag var 14 igen! Pirrade i hela kroppen när jag stod där och väntade.
Så trots att matchen blev en flopp, så vände det på slutet. Efter den signeringen var det mesta förlåtet. Nu hoppas vi på en uppryckning och att man får stå där på torget i vår och ta emot de Svenska mästarna. Det är trots allt mitt sista år i Karlstad på länge, nog för att jag åker tillbaka då och då och går på någon match men det är inte samma sak.
Det är dock så, att oavsett vart jag flyttar, så kommer mitt hjärta fortfarande slå för Värmland, Färjestads BK och Hockeyn.
Det här var en match som FBK förväntas vinna med typ 5-2 eller något liknande. Istället förlorade de med 1-3. Det kanske är på grund av att jag är tjej, men det gjorde ont i hjärtat på mig när jag fick se och stå på medans Rickard Wallin och Dick Axelsson blev utbuade och kallade bl.a Hora. Om man sett blicken på en hund som vet att den gjort fel, och ser sådär "förlåt mig, jag visste inte" ut, då vet man ungefär hur de såg ut. Åh det gjorde så ont! Sen att stå bland de där killarna som står o skriker på dem... jag var ju inte en av dem! Nog för att de spelade dåligt men jag tycker inte att den typen av kritik är den bästa...
Men, för att komma till kritan. Efter matchen har de en så kallad Fancorner, där man får träffa matchens profil och lirare. Igår var det Marius Holtet och Dick Axelsson. Jag fick en signerad biljett och deras autografer på min Matchtröja! Kände mig som om jag var 14 igen! Pirrade i hela kroppen när jag stod där och väntade.
Så trots att matchen blev en flopp, så vände det på slutet. Efter den signeringen var det mesta förlåtet. Nu hoppas vi på en uppryckning och att man får stå där på torget i vår och ta emot de Svenska mästarna. Det är trots allt mitt sista år i Karlstad på länge, nog för att jag åker tillbaka då och då och går på någon match men det är inte samma sak.
Det är dock så, att oavsett vart jag flyttar, så kommer mitt hjärta fortfarande slå för Värmland, Färjestads BK och Hockeyn.
Ingen Jul utan Jöback
I fredags var jag då på Peter Jöbacks julkonsert i Göteborg. Det är ganska svårt att beskriva hur bra han är, hur bra konserten var. Dock tyckte jag att Aftonbladet lyckades ganska bra. Länk till deras recension längst ner i inlägget.
Jag och min far tog en omväg på vägen till Skandinavium då vi aldrig tidigare gått dit från just det hotellet vi bodde på, så ja, vi tappade bort oss lite. Lost in GBG. Sen när vi väl kom dit försökte jag få ett foto av scenen, innan showen väl hade börjat, ja men då kommer en snäll säkerhetsvakt fram till mig och säger att systemkameror är förbjudna på den här konserten. Perfekt... Så det blev därför inga bilder därifrån.
Musiken börjar, Jöback kommer in på scen, han tar ton och börjar sjunga. Hans otroliga sångröst fyller arenan. Men jag kan inte riktigt slappna av, den där jobbiga vaktens ord snurrar runt i skallen på mig. Inte ens vid andra låten, en av mina favoriter, Jag kommer hem igen till jul, lyckas jag slappna av.
Sedan kommer den, fjärde, femte låten, jag kommer inte ihåg, Decembernatt (Hallelujah), jag drar efter andan och känner lugnet komma i vågor mot mig. Varje Hallelujah ger mig gåshud och jag känner hur jag blir tårögd. Direkt efter spelas Snön Föll, nu kommer tårarna på riktigt.
Allting var bra
allt var glömt
trodde jag
tills jag tittade uppåt och
Snön föll
och plötsligt kom tårarna
snön föll
jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll
Jag får kämpa för att hålla tårarna tillbaka, jag kan ju inte börja gråta nu.
Disneymedleyt följer senare, man kan inte låta bli att le när det kommer. Kalle ankas underbara fågel, de sju dvärgarnas sång, Lady och Lufsen. Det är bara för underbart. Några "duetter" följer därpå med countrytrion Cookies 'n Beans, samt låten Trumslagarpojken/Fred på jord tillsammans med Declan O'rourke. Några smakprov från nya skivan och Peters tolkning av Gethsemane från Jesus Christ superstar. Det var förmodligen höjdpunkten på hela konserten, jag höll andan ett bra tag innan jag insåg att jag var tvungen att dra in ny luft. Blicken rätt in i kameran, de känslorna, de orden, den inlevelsen. Jag var helt... trollbunden! Det är för synd att han inte har med den låten på någon av hans skivor (vad jag vet om), för den passar honom så bra.
Även om mellanpraten kanske behöver komma lite mer från hjärtat och inte verka så inövade så är det ändå en konsert värd pengarna. Peter ger en äkta känsla av jul då han delar med sig av bitar från sitt eget liv och ger tips och råd för hur man ska leva sitt eget. Lev i nuet, dröj inte kvar i det förflutna. Ta tid att hitta dig själv, få insikt i ditt liv. Du kan inte tränga bort skam och obehagliga tankar, ta hand om dem och få dem att försvinna för gott istället, även om du kanske måste bära med dig en del av dem.
Ett A-, eller kanske 4+, 4½ tomte av fem möjliga, Mvg - (svagt mvg låter så negativt, för det var verkligen mer än svagt mvg). Det blir mitt betyg. Med mellanprat som kommer direkt från hjärtat blir det ett MVG+, A+, 5+, 5 tomtar av 5 möjliga.
Här är länken till Peters framträdande år 2004 där han sjunger Gethsemane. Kan tyvärr inte bädda in videon så ja, ni får som sagt länken. http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=16275715
Vägen framför andra: kärleken
Kor 13:4
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
"Love is patient, love is kind. It does not envy, it does not boast, it is not proud. It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered, it keeps no record of wrongs. Love does not delight in evil but rejoices with the truth. It always protects, always trusts, always hopes, always preserves."
Jag brukar vanligtvis inte citera bibeln, men bara för att jag inte är troende betyder det inte att jag inte finner vissa ord i den kloka. Just detta stycke, från första Korinthierbrevet, är helt underbart.
"Love is patient, love is kind. It does not envy, it does not boast, it is not proud. It is not rude, it is not self-seeking, it is not easily angered, it keeps no record of wrongs. Love does not delight in evil but rejoices with the truth. It always protects, always trusts, always hopes, always preserves."
Jag brukar vanligtvis inte citera bibeln, men bara för att jag inte är troende betyder det inte att jag inte finner vissa ord i den kloka. Just detta stycke, från första Korinthierbrevet, är helt underbart.
self-fulfillment
I want to be moving forward. But right now it feels like I'm going nowhere. I'm stuck in the same shit every day.
And I know that if I want to be moving forward, I can't look back. But it's hard not to look back at the good old days when love wasn't an object of sorrow, when you hung out with friends all the time, and when you felt like nothing could stop you.
Sure, I have great plans for myself. I know which school I want to go to, I know what courses I want to take and I even know where I want to get married and in which house I want to live in with my husband and three kids.
But it's the road that leads to my future that's keeping me back. It's a dirt road with lots of twists and turns. But yeah, that is good. Because then you can look back, all you'll ever see is a cloud of dust.
I want to meet someone. Not in school, not on the bus. I need a distance, and I need excitement. I want to meet someone different from all the others. But then again, I guess that's everyones dream. And how many actually get their dreams fulfilled?
The only way to start moving again is to put down the computer, get oneself together, go out and make oneself useful.
The pain of love will last forever
night after night,
I wake up beside a man,
a man I barely know the name of
and whom I will never see again.
I try to drown my sorrows,
I try to forget what I have done,
what I have become.
the pain eats me from the inside,
threatens to kill me every night.
The men makes my problems go away,
for a while,
when I wake up the next day
all my problems are back to stay.
I should have kept my mouth shut,
and I would have come to realize the truth in time,
but with the ability to do something good about it,
instead of this endless, useless hunt for happiness.
But now it's too late,
way too late,
to do anything about it.
I made my choice
and now I have to live with it.
But I can't say that I'm proud of my actions.
I've never had a dream come true
Vad gör man när personen man vill ha mest inte vet om det och till råga på allt bor "en bit" bort?
Vad gör man när gamla känslor återuppväcks lite grand, men tillräckligt för att tankarna ska koncentreras på den personen?
Vad gör man när nya erfarenheter leder till nya personer som man borde hålla sig undan från?
"you see I like this guy, but he doesn't know it. And then there's this other guy, who I used to like, and I kind of like him again. And there's this third guy... yeah I know, as if the two of them weren't enough. Well, anyway, he's like sweet and so on, but I really shouldn't.. you know, he's not my kind of guy and it will all get so complicated. What? Which one do I want the most? The guy who doesn't know about my feelings.. he would be perfect for me.. Why don't I go after him? Because I might fail, I mean, I don't want to look like a total jerk infront of him. But... maybe I'll see him soon, yeah, we're kind of going out of town for a couple of days and then.. maybe we'll go by and see him."
måste göra mig iordning för jobbet, ska åka om en halvtimme
hole in my heart
There's a hole in my heart
where you used to be
You said you'll always be there
but I guess you lied to me
I cannot force you to stay
but yet I don't want you to leave
I did not lie when I said that I care
even if that is what you may believe
but please, if I got this all wrong
tell me before it's too late
because you seem so eager to get out
and you're not a person that I can hate
Reconsider
I thought I'd forgotten about you
But I guess I hadn't since you keep visiting me in my dreams
On and on I see you at night
I wish there was more to it than just a dream
But after the change...
you ain't nothing more than a dream
you have no existance in my life
how come you don't want to exist?
how come you never look at me?
or talk to me?
I want the change to be reversed
I want you back in my life
So please I beg you
reconsider
I want you here with me
not just merely in a dream
just as friends, or even more
just as long as it's not a dream
23-05-09
Det är hon....
En låt som berört mig oerhört mycket just idag, med en vacker text, en vacker röst och ett underbart budskap. Har även en väldigt vacker bild till som jag själv har tagit.
Brolle - Det är hon
Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två
Jag kom från en by du var från stan
Våra vägar möttes
Som om det bara var vi två
När hon tog min hand jag visste redan då
De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
Du var sexton år
En själ utan ett sår
Du fick mig glömma alla svåra år
När hon tog min hand jag visste redan då
De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar
Jag kan inte leva ett liv utan dig
vart du än går finns du inom mig
Mitt hjärta det brinner det slår så hårt
Men ta min hand vi ska aldrig skilljas åt
Aldrig skiljas åt
De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar
(klicka på bilden för att få den större)
Brolle - Det är hon
Som om hjärtat slutat slå
Våra blickar möttes
Som om det bara var vi två
Jag kom från en by du var från stan
Våra vägar möttes
Som om det bara var vi två
När hon tog min hand jag visste redan då
De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
Du var sexton år
En själ utan ett sår
Du fick mig glömma alla svåra år
När hon tog min hand jag visste redan då
De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar
Jag kan inte leva ett liv utan dig
vart du än går finns du inom mig
Mitt hjärta det brinner det slår så hårt
Men ta min hand vi ska aldrig skilljas åt
Aldrig skiljas åt
De e hon jag vill leva med
De e hon jag vill åldras med
De e hon jag vill dela alla dar
De e hon som leder mig
De e hon som tar mig hem
De e hon de e hon som jag älskar
(klicka på bilden för att få den större)
Yellowcard
I said I'd moved on and I'll leave it alone,
But before I walk out there is something that I need you to know,
I got lost in a blink of an eye,
And I can never get back, no I've never got back,
You were not there when I wanted to say,
That you were everything right and it wasn't you but me to change,
Now I got to go it alone,
But I'll never give up, no I'll never give up
What am I fighting for,
There must be something more,
For all these words I've said,
Do you feel anything
I said I'm ok but I know how to lie,
You were all that i had,
You were delicate and hard to find,
I got lost in the back of my mind,
And I can never get back, no I've never got back
You were not there when I needed to say,
I hit the bottom so fast that my head was spinning 'round for days,
Now I gotta go it alone,
But I will never give up, no I'll never give up
Yellowcard - Fighting
But before I walk out there is something that I need you to know,
I got lost in a blink of an eye,
And I can never get back, no I've never got back,
You were not there when I wanted to say,
That you were everything right and it wasn't you but me to change,
Now I got to go it alone,
But I'll never give up, no I'll never give up
What am I fighting for,
There must be something more,
For all these words I've said,
Do you feel anything
I said I'm ok but I know how to lie,
You were all that i had,
You were delicate and hard to find,
I got lost in the back of my mind,
And I can never get back, no I've never got back
You were not there when I needed to say,
I hit the bottom so fast that my head was spinning 'round for days,
Now I gotta go it alone,
But I will never give up, no I'll never give up
Yellowcard - Fighting
