När ett liv försvinner, ta det tillbaka
Idag har jag fått uppleva hur kort livet egentligen kan vara. Om man har otur får man inte ens leva en dag. Mina tankar går idag till min lärare, som inatt förlorade sin bebis. Jag kan inte direkt säga att jag vet hur det känns. Det finns inga ord. Men jag vet hur det känns att förlora en anhörig. Jag vet hur ont det gör.
Så därför slog det mig idag, att jag allt för ofta bara rusar hem från skolan, sätter mig vid datorn och spenderar resten av kvällen där. När jag halvsprang mot bussen efter att ha hämtat ut mina nya hockeybiljetter hörde jag en röst i mitt huvud. "Ungdomarna idag är så stressade, det var annat på min tid, då hade vi tid för allt." Jag stannade upp bara hundra meter från busstationen, tittade på klockan, sa högt till mig själv "Vad fan gör jag?", vände på klacken och hamnade på Waynes med en iste i handen och en otroligt god chokladcookie i knät. Och det var inte heller så att jag satte mig ensam vid ett litet bord, nej jag slog mig ned i en soffa vid ett bord stort nog för fyra. Om någon hade velat sätta sig mittemot så hade jag låtit dem göra det, men nej, sånt kan man ju inte göra, det är ju farligt.
Där satt jag i säkert en halvtimme, sedan gick jag runt, lååångsamt, och fönstershoppade en halvtimme. Sedan gick jag lugnt och sansat till busstationen, satte mig på bussen och åkte hem. Jag fick mig en fin promenad där jag fick tid att tänka på livet, hur fort det kan ta slut och hur fort det kan ändras. Hur lätt det kan byta riktning.
Min morgon må ha börjat ganska tungt. Men framåt eftermiddagen, då jag fick gå i solens sken och bara njuta, så blev dagen bättre. Jag tog vara på dagen, levde upp till orden som hänger utanför mitt sovrum (carpe diem) och nu känns inte huvudet lika tungt längre. Det sistnämnda kan också bero på att jag fått se FBK vinna på hemmaplan igen! Det var ren lycka. så kallad Tom Cruise Lycka. (Lärt mig något på religionen idag!) För er som inte vet vad jag menar med Tom Cruise lycka så kan ni se för er själva här: http://www.youtube.com/watch?v=GNrB6qpmNwg&feature=related (Den ville inte bädda in videon av någon anledning...)
Så därför slog det mig idag, att jag allt för ofta bara rusar hem från skolan, sätter mig vid datorn och spenderar resten av kvällen där. När jag halvsprang mot bussen efter att ha hämtat ut mina nya hockeybiljetter hörde jag en röst i mitt huvud. "Ungdomarna idag är så stressade, det var annat på min tid, då hade vi tid för allt." Jag stannade upp bara hundra meter från busstationen, tittade på klockan, sa högt till mig själv "Vad fan gör jag?", vände på klacken och hamnade på Waynes med en iste i handen och en otroligt god chokladcookie i knät. Och det var inte heller så att jag satte mig ensam vid ett litet bord, nej jag slog mig ned i en soffa vid ett bord stort nog för fyra. Om någon hade velat sätta sig mittemot så hade jag låtit dem göra det, men nej, sånt kan man ju inte göra, det är ju farligt.
Där satt jag i säkert en halvtimme, sedan gick jag runt, lååångsamt, och fönstershoppade en halvtimme. Sedan gick jag lugnt och sansat till busstationen, satte mig på bussen och åkte hem. Jag fick mig en fin promenad där jag fick tid att tänka på livet, hur fort det kan ta slut och hur fort det kan ändras. Hur lätt det kan byta riktning.
Min morgon må ha börjat ganska tungt. Men framåt eftermiddagen, då jag fick gå i solens sken och bara njuta, så blev dagen bättre. Jag tog vara på dagen, levde upp till orden som hänger utanför mitt sovrum (carpe diem) och nu känns inte huvudet lika tungt längre. Det sistnämnda kan också bero på att jag fått se FBK vinna på hemmaplan igen! Det var ren lycka. så kallad Tom Cruise Lycka. (Lärt mig något på religionen idag!) För er som inte vet vad jag menar med Tom Cruise lycka så kan ni se för er själva här: http://www.youtube.com/watch?v=GNrB6qpmNwg&feature=related (Den ville inte bädda in videon av någon anledning...)
Kommentarer
Trackback
