Nya Superhumans
Rewind 1.0
Så, därför tyckte jag att det vore en bra idé att starta upp min nyaste kategori, Rewind. Det är precis som det låter, en liten tripp tillbaka i tiden. Någon liten text och en bild som jag grävt upp på min hårddisk. Idag bjuds det på... lite kärlek vid bussen och lite kul i lekparken.
"
Trots distansen emellan oss kunde jag ändå känna hans kropp emot min. Hans armar när de sveptes omkring mig och hans varma andetag som mjukt smekte min nacke. Min fantasi flödade iväg och jag såg honom gå förbi bussen och se upp mot mig. Våra blickar möttes, det kändes som om det bara var vi två och ingen annan där. Men jag var tydligen den enda av oss två med den känslan då han snabbt såg ner i marken och gick vidare längs vägen. Jag gav av en tung suck och lutade huvudet mot fönstret. Överdrivet många tankar åkte genom huvudet på en och samma gång när en kille steg på bussen.
Hans mörka hår var kort och gick precis ner till nacken, luggen var spretig och låg snett över hans högra öga, med tunga steg började han gå längs sätena, han satte sig på andra sidan gången, lutad mot fönstret. Jag sneglade på honom, han lyfte sin blick och såg rätt in i mina ögon. Hans blick fick mig att rysa av välbehag och jag gav honom ett lätt leende. Han log tillbaka.
Jag gick sakta förbi den gula bussen som stod vid busshållsplatsen, det var inte denna som jag skulle med. Jag lyfte blicken från marken och såg upp mot bussfönstret, där satt hon. Våra blickar möttes och det kändes som om det bara var vi två där. Jag kände hur det hettade till om kinderna och jag såg snabbt ner i marken igen. Jag gick ett par steg till och granskade sedan busstidtabellen. Jag tänkte på henne… jag tror inte att hon hade känt likadant som jag, det är omöjligt.
Jag lyfte återigen blicken och mötte ett par isblå ögon. Ett blont hårsvall ramade in ansiktet och ett litet osäkert leende prydde hennes läppar. Hon ställde sig bredvid mig och kollade tidtabellen, återigen såg hon på mig, men den här gången var leendet inte längre osäkert."
december 2008
våren 2008
Hockeypojkar
Fick uppleva hur det kändes att gå in i en svart vägg också. Var tvungen att ta bussen hem och gå från hållplatsen, värt att tillägga är att sista kilometern är utan någon form av gatljus. Jag hade med mig en batteridriven spotlight som var min vägledare. Det gick bra, jag övervann en del av min mörkerrädsla. Haha, hem kom jag ju i alla fall, det är väl det som är det viktigaste.
Här kommer det upp några bilder som jag faktiskt blev riktigt nöjd med, med tanke på vart jag stod, hur slitet plexit var och hur snabba spelarna är.
Happy Happy Me!!!
Happy Happy Me!
För bra för att vara sant
"Om livet var enkelt skulle det inte finnas någon mening med det. Man hade inte behövt kämpa för något, glöden och gnistan skulle försvinna. Det skulle inte finnas några tårar, inget hat, inga negativa känslor. Men allting har sin motsats, så utan negativa känslor finns det inte heller några positiva.
Så förstå då min tveksamhet när det jag velat ha i två år, plötsligt kom till mig, utan att jag kämpat för det. Nog för att jag hört om de som glider fram i livet på en räkmacka, men jag har aldrig räknat mig själv som en av dem. Det fanns ändå en hel del kämpaglöd bakom betygen, och en massa tårar bakom kärleken. Så jag kunde inte låta bli att undra, var det verkligen sant? Hade jag fått precis det jag ville ha?"
Jag har varit duktig idag och faktiskt tränat som jag sagt att jag ska göra. Jag kan nog lyckas att bygga upp en kondition och genomföra cykelvasan till hösten.
Inte vår tid
"Hela mitt liv, nedpackat i lådor. Det kändes så otroligt konstigt när jag stod i min nya lägenhet i Linköping. Det var lådor överallt, märkta med olika färg-och sifferkoder. Blått 0509, sommarkläder, rött 112, prydnader – aktas. Jag öppnade en av garderoberna, tog första bästa låda och började packa upp. Blå + grön 0112, sport och idrottskläder för hela året. Det första plagg jag tog upp väckte genast en enorm saknad inom mig. Jag suckade högt och hängde upp Färjestadströjan på en galge. Det skulle dröja två månader innan FBK spelade borta mot Linköping. Men då skulle jag vara där."
Italiensk glass... nästan!
Lejonet och björnen står för glassen som heter Italiensk choklad. Den bör tinas lite mer innan den äts, för att få lite mer italien feel (Fast jag lovar, man kan aldrig få italiensk glass såvida man inte åker till italien). Smaken är otroligt god faktiskt, för att vara svensk.
Så detta rekommenderar jag starkt för alla de där fredagskvällarna framför tv'n, kosta på dig lite extra och köp med dig en sådan här hem:
Freedom
Har otroligt mycket energi just nu och jag borde lägga det på något vettigt....HAH glöm det =)
No I'm not a stalker....
M: So what are you going to do at the arena before the match?
A: Like, get some tattoos. Watch the... players. I'm gonna hang outside the locker rooms probably....
M: ????!!!!
A: I'm gonna give one of the players a sketch I've made of him *blush*
M: Så det här tecknandet, är det en hockeygrej eller en killgrej?
A: Ehm.. en Angeliqagrej snarare.
M: Jaha, men är det liksom om hockeyn, eller grabbarna?
A: Hah alltså det är mest hockeyn.... och grabbarna. När jag var yngre var det hockeyn... sen växte jag upp.
Så jag har helt enkelt framställt mig själv som en hockeygrabbgalen stalkertjej som hänger utanför omklädningsrummen innan matcher för att ge porträtt av spelarna till dem. Normalt? Nej! Det är Angeliqa. Tydligen.
Oh just det, jag skrev ett hyllningstal till FBK i Svenska B. Talet blev superbra, framförandet ägde och... ja, det var awesome helt enkelt. Tänker skicka det till dem tror jag....
Pics!
That's what I'm talking about!
Vill ge tummen upp för tidiga mornar. Gick upp två timmar innan jag skulle gå imorse, kunde ta det lugnt och behövde inte stressa, helt underbart.
Kommer upp med lite bilder ikväll! imorgon!
songlist
Dagens......låt:
Depp - Everybody Hurts m. Peter Jöback (original av R.E.M)
Pepp - Get ready for this m. 2 Unlimited
Love - If I had you m. Adam Lambert
Heartbreak - Why does it rain m. Darin
Feelgood - Work of art(Da vinci) m. Måns Zelmerlöw
kan.inte.stå.still - Play that funky music m. Wild Cherry
spräng ljudvallen - Roses for the dead m. Funeral for a friend
Ny upptäckt - Who the f**k is Alice m. Smokie
Återupptäckt - Positiv m. Nevada Tan
jag försökte i alla fall - Lilla Lady m. Daniel Adams-Ray
Bästa -Apologize m. OneRepublic
Valentines day
Jag fick dock en ganska härlig present idag, inställd lektion! Slutade vid halv elva, var hemma tjugo över tolv. Då blev det varm oboy dark, och några chokladkakor som jag gjorde igår.
Har lite skrivblock idag, men bjuder på en liten bild och en dikt som jag skrev för två år sedan...
As I traced the contours of his beautiful upper body with my finger, I could not ignore the shiver that went up my spine and neither could I ignore the butterflies going crazy in my stomach.
As his eyes suddenly flashed down, giving me a warm look, I could not stop a smile from spreading across my lips.
As he softly called my name, I noticed how my heart skipped a beat and also how my cheeks suddenly went warm.
He was truly amazing.
an overdose of cuteness
Har själv haft en toppenvecka, med den där måbra-känslan som jag får efter hockey, fast hela tiden.
Bryter mot mina egna regler
Live-inspelning av Time-out
Men idag var det så att jag faktiskt var i Löfbergs Lila arena och såg på supportermatchen mellan FBK's A-lag och Wolfpack(hejarklacken). Första perioden var inte särskilt intressant, det blev en straff, en utvisning och två mål. FBk lekte faktiskt med WP, stod och skrattade lite då och då.
I andra perioden började det hända lite grejer dock! För det första insåg jag att FBK's målvakt, Nihlstorp, spelade som forward. Sanny Lindström, assisterande lagkapten i FBK tog plats i speakerbåset och började kommentera hela matchen. "WP spelar med 6 spelare på plan, men domaren verkar inte veta något! Alla förutom domaren ser det! Han är hemskt dålig" utbrister han, WP fortsätter dock att spela med 6 man på plan i flera minuter. Sen ger någon sig på Jonas Frögren vilket resulterar i att Frögren halvlyfter upp WP spelaren och "tappar" honom i isen. Sedan blir det lite mer bråk, en WP spelare blir av med tröjan, handskarna och hjälmen, han hoppar sedan in i speakerbåset och slår Lindström några gånger efter att han kallat honom "den sämsta spelaren i WP" . Och tillslut toppar WP laget genom att spela med alla spelarna (inkl. båda målvakterna) på plan i en minut. (I förlängningen, som det inte borde blivit någon med tanke på att det stod 6-1) .
Jag hade dock ruskigt roligt, även om det max var 100 pers i arenan. En lite speciell hockeymatch...
This is me 2.0
1. Ljudet av skridskor mot is är det bästa jag vet. Min bror spelade hockey till och med att jag var ungefär 8 år, jag växte upp i ishallen och det är nu där jag känner mig som hemma.
2. Jag lade ner drömmen om att plugga på Cambridge när jag insåg vad krångligt det var att söka, samt hur dyrt det faktiskt skulle bli. Nu gäller Linköping i fem år istället.
3. Jag mår som bäst under och efter en hockeymatch, då får jag skrika hur mycket jag vill (Fast bara snälla saker såklart) och jag kan hoppa och dansa runt i en timme efteråt av lycka.
6. Det var min syslöjdslärare som fick mig att bära glasögon, när jag inte kunde se rutorna på broderiväven sa hon åt mig att besöka en optiker. Sedan dess använder jag glasögon vid datorn, tv'n (ibland), när jag läser och när jag broderar.
7. Jag är bra på att starta projekt, men mindre bra på att avsluta dem. I garderoben i datarummet ligger fortfarande mammas gamla kokbok med alla recept utspridda och väntar på att bli omskriven. Jag började med den i maj 2010.
8. Jag skriver dagbok på engelska istället för på svenska. Det är för att jag har oftast lättare att uttrycka mig på engelska samt att jag tycker bättre om engelska.
9. Porträttet på Darin (länk)är det bästa jag gjort enligt mig själv, och det gav jag bort! I framtiden kommer jag att skriva ut porträtten innan jag ger bort dem, originalen tänker jag behålla för mig själv. På så sätt är det ingen risk att blyertsen försvinner eller smetas ut från porträttet heller.
10. Nog för att jag älskar vintern och allt som har med vintern att göra. Men en promenad i solen en molnfri vårdag, eller en cykeltur till stranden på sommaren, eller till och med en halvtimme på trappan en solig höstdag ger mig minst lika mycket glädje som en tur i spåren på vintern.
Bjuder på en lagom gammal bild från... hösten i nian tror jag, så det blir då... 3 ½ år sedan om jag räknat rätt.
@ Waynes
Men, jag har en mening med detta inlägg. Igår lade jag äntligen upp mitt senaste porträtt på FB, och då måste jag ju dela med mig av det här. Sure, jag gjorde killen x-antal år yngre, och lite mörkare i blicken, men nöjd blev jag ändå! Det är lätt det svåraste porträttet jag gjort (Säger jag som ska börja på ett porträtt på tre gubbar vars ansikten på referensbilden är ca 1 cm stora). dä blir nog bra.
Ikväll blir det Yoga igen, dags att "böja sin kropp i olika ställningar" igen. Hehe. Vi hoppas på att det är fler i salen i år än det var förra året. Blir lite roligare då.
Och imorgon står hockey på schemat, så det är nästan fullt upp för mig, men det är inte mig emot. Jaja, jag ska sluta tjata, här kommer porträttet, det är inte särskilt svårt att gissa vem det är...
När ett liv försvinner, ta det tillbaka
Så därför slog det mig idag, att jag allt för ofta bara rusar hem från skolan, sätter mig vid datorn och spenderar resten av kvällen där. När jag halvsprang mot bussen efter att ha hämtat ut mina nya hockeybiljetter hörde jag en röst i mitt huvud. "Ungdomarna idag är så stressade, det var annat på min tid, då hade vi tid för allt." Jag stannade upp bara hundra meter från busstationen, tittade på klockan, sa högt till mig själv "Vad fan gör jag?", vände på klacken och hamnade på Waynes med en iste i handen och en otroligt god chokladcookie i knät. Och det var inte heller så att jag satte mig ensam vid ett litet bord, nej jag slog mig ned i en soffa vid ett bord stort nog för fyra. Om någon hade velat sätta sig mittemot så hade jag låtit dem göra det, men nej, sånt kan man ju inte göra, det är ju farligt.
Där satt jag i säkert en halvtimme, sedan gick jag runt, lååångsamt, och fönstershoppade en halvtimme. Sedan gick jag lugnt och sansat till busstationen, satte mig på bussen och åkte hem. Jag fick mig en fin promenad där jag fick tid att tänka på livet, hur fort det kan ta slut och hur fort det kan ändras. Hur lätt det kan byta riktning.
Min morgon må ha börjat ganska tungt. Men framåt eftermiddagen, då jag fick gå i solens sken och bara njuta, så blev dagen bättre. Jag tog vara på dagen, levde upp till orden som hänger utanför mitt sovrum (carpe diem) och nu känns inte huvudet lika tungt längre. Det sistnämnda kan också bero på att jag fått se FBK vinna på hemmaplan igen! Det var ren lycka. så kallad Tom Cruise Lycka. (Lärt mig något på religionen idag!) För er som inte vet vad jag menar med Tom Cruise lycka så kan ni se för er själva här: http://www.youtube.com/watch?v=GNrB6qpmNwg&feature=related (Den ville inte bädda in videon av någon anledning...)