I torsdags var det dags för Tokio Hotels första spelning i Sverige någonsin! Jag och min kompis Sara åkte upp med tåg på morgonen vid halv nio och kom fram runt tolv. Vi checkade in på hotellet, tog tunnelbanan till globen och insåg att kön inte var allt för lång, så vi drog runt lite på köpcentrat, åt lunch och ställde oss i kö vid halv fyra.

Jag hann träffa goa Daniela också (Happy!!). Men men, det var minusgrader ute och jag kan ju säga att jag inte var klädd för att köa i den typen av kyla (jag litade på vädergubbarna) så vid den tiden då insläppet började på riktigt så kände jag varken tår eller vrister.

Jo för sittplatserna fick gå in redan vid 17.00 medans vi på ståplats fck vänta tills tjugo i sju! Då var man så lagom djupfryst och irriterad för att de kört med "låt dem trycka på som fan och be dem sen att backa" metoden ett antal gånger innan de släppte in oss.

Väl inne kom vi riktigt långt fram. Ståplatsläktaren var uppdelad i två delar då några fick sitta längst fram och vi andra fick ställa oss bakom ett stängsel. Som tur var så släppte de in oss närmare scenen innan konserten började, det hade sett lite konstigt ut med ett hål i folkmassan ^^. Vi kom säkert 3-4 meter från catwalken och 5-7 meter från den stora scenen. Helt otroligt!

Men eftersom det inte var någon åldersgräns på konserten tvingades våra kära pojkar att sänka volymen och inte dra på för fullt. Jag hade nog klarat mig utan öronproppar om det inte hade vart för att vi svenska fans är så bra på att skrika. Jag själv hade svårt att prata dagen efter, och jag tyckte inte att jag skrek såååå mycket.

Konserten var ju helt otrolig, Bill hade futuristiska kläder, skiftade mellan olika västar med various kinds of lysdioder (bild kommer). Tom var den första jag såg, och då glömde man bort all smärta i rygg, fötter och händer. Man var faktiskt där, man såg tom, bill och de andra. Det var på riktigt.

Lite pyroteknik som brände i ansiktet och lite vatten från Tom, samt en enorm motorcykel som Bill satt på (jävlar vad sexigt!!) och ett brinnande piano som Tom spelade på (jävlar vad sexigt!! 2.0!). Helt enormt bra konsert! Har läst många recensioner om den och de flesta dissar den totalt och säger att de floppade med "bara" 6000 biljetter sålda när globen kan ta in 13'500.

Men vi måste tänka på att TH faktiskt gör två konserter i Sverige samt en i Oslo (som jag gärna hade åkt till då det är närmare än sthlm) och att ja, tyvärr, så har de förlorat en del fans pga den inställda konserten 2008 och deras nya stil (som jag btw äääälskar).

4.5 av 5 stjärnor , de hade fått fem hela om de hade haft åldersgräns så de kunde höjt volymen till öronbedövande ;)

lite bilder (min digitalkamera är inte så bra så ni får nöja er med mina suddiga bilder)

(Tom och georg)

(Bills awesome style!)

(Motorcykeln <3)