Darin @ Helmia

Förra helgen var Darin på Helmia i Karlstad och uppträdde samt signerade sin nya singel. Jag var såklart där och stod väldigt nära scenen och tog massa bilder. Sedan stod jag i kö ett bra tag för att få singeln och ett album signerat. Jag gav denna teckning till Darin, som jag suttit med på fredagen. Han sa att jag tecknade bra!! Och så fick jag ett foto på honom  och mig också =)

Darin började med Viva La Vida, för att sedan sjunga Breathing your love, you're out of my life och tillslut Step up. Omg kan den pojken dansa! Och sjunga! Och helt enkelt uppträda! Vi var ett par hundra där, fast det kändes som så många fler!

Riktigt bra framträdande, och sedan var han ju trevlig också när man väl träffade honom. 

Solnedgång

Idag har jag varit otroligt aktiv. Gått hem från bussen, cyklat tillbaka för att leta efter mitt busskort, cyklat hem, gått ut och gått en stund med kameran, cyklat till vattnet och tagit massa foton, cyklat hem. Det blir sammanlagt... 4.5 km gång och 6 km på cykel. Solnedgången var kl 20.16 ikväll, jag kom dit vid ungefär 19.45 och satt kvar tills klockan var 20.25. Sedan blev det för kallt och jag ville hem. Nästa gång ska jag ta med mig Jacob Black, alternativt lite kläder så att jag håller värmen, för det blev ruskigt kallt! 

Bjuder på några bilder jag tog. Om ni publicerar de någon annanstans, snälla uppge källa. 

Lamborghini Murciélago LP640

Idag har jag varit och köpt en Lamborghini! En vacker gul Lamborghini som jag suktat efter sedan jag var på Cypern och såg en. Ehm... dock har jag inte råd - än - att köpa den... för den kostar ca 2.7 miljoner.

Men denna har jag råd med:


Och det är den som jag nu har på mitt rum, i hopp om att den någon gång i framtiden ska äta en Alice-i-underlandet-kaka och växa sig 24 ggr större!

This is me

Jag känner att jag behöver en riktig presentation här. Vem är jag, vad vill jag och hur ska jag göra det?

Angeliqa, Angie, Ankan, Rokkonen. Det är jag. På utsidan kan jag verka som en ganska normal tjej men jag har så mycket mer att visa om man bara pratar med mig. Jag är knäpp, galen och total tokig. Jag har inget emot att man tittar på mig när jag gör något konstigt, det är sån jag är. Jag accepterar mig själv för den jag är och hoppas att andra gör det också. Om de inte gör det... It's their loss!

Jag har ett antal "besattheter", eller man kanske ska kalla det kärlekar. Ämnen som jag väldigt gärna skriver om och som förmodligen kommer att komma upp här ganska ofta. 
Nr 1. Vampyrer. Jag ÄLSKAR vampyrer. Jag läser det mesta som handlar om dem och ser så många filmer jag kan. Twilight serien och Vampire diaries serien är jag mest trogen. Jag gillar INTE True Blood
Nr 2. Tokio Hotel. Dessa fyra tyska pojkar tar stor plats i mitt hjärta sedan sommaren 2007 (om jag minns rätt). 
Nr 3. Dima Bilan. En rysk sångare som vunnit eurovision, jag älskar han och hans musik. 

De tre ämnena kommer nog att komma upp ganska ofta. Sedan skriver jag noveller då och då, jag försöker i alla fall att göra det. Kanske kommer jag att lägga upp någon novell här. Annars finns de på dikta.se, mitt alias där är helt enkelt "Angeliqa". Jag gillar att recensera böcker, filmer, musik, konserter m.m. 

Några saker jag verkligen inte tycker om men som kanske kommer upp då jag försöker uttrycka mitt hat mot dem är bland annat:
Anna Anka. En sådan uppblåst och jobbig människa detta är!
Ungarna från "My supersweet 16". Bortskämda barn som tror att de kan få allt bara de ber om det. Pappa betalar min nya miljondollarsbil, inga problem. 
Carola. "Jag ska bota bögar med min bibel" Homosexualitet är ingen sjukdom! 

Jag har stora planer för mig själv i framtiden, jag ska söka in till Linköpings universitet, Cambridge och Lund. Kommer jag inte in på Cambridge så hoppas jag mest på Linköping. Oavsett vart jag kommer in så kommer jag vara tvungen att flytta hemifrån då jag just nu bor i Värmland. Jag vill så småningom flytta till Kanada, det är ett land jag aldrig varit i men som jag drömmer om att besöka. Jag vill till Toronto, se löven falla från träden på hösten och gå på en hockeymatch. 

Jag älskar allt tekniskt. datorer, tv, dvd, stereo, mp3, mobiler, surroundsystem, allt! Själva grejen med att koppla in, installera och sedan använda är bara... magisk för en tekniknörd som jag. Men trots att jag älskar teknik är jag mer en bokmal. Jag kan sitta en hel dag och läsa ut en bok på 500 sidor, utan att ta rast. Jag läser mycket engelskt också, då jag anser att engelskan är ett vackrare språk än svenskan.

Vintern är min favoritårstid, jag älskar att åka skidor och leka i snön. Och julen är den enda högtid vi egentligen firar här hemma. Men sommaren är underbar den med, att sola och spela badminton på gräsmattan är jätteroligt! Och så kanske en katt springer förbi också. 

Jag är inte särskilt religiös av mig och jag bryr mig inte mycket om politik. Jag har aldrig förstått mig på bibeln och hela den här skapa-jorden-på-sju-dagar grejen. Men någon typ av tro har jag. Jag tror på en del övernaturliga saker, eller jag vill tro på det i alla fall. Vampyrer, häxor och varulvar. Jag vill tro på det men samtidigt vill jag inte bli någon knäpp tant som tror att hon har magiska krafter. Himmel och helvete finns inte. Men jag tror ändå att när någon dör så kan den vaka över en i någon typ av efterliv. Jag har min teori om hur historien återupprepas hela tiden, big bang sker, evolutionen, 2000 talet kommer, alla är rädda för 2012, någon gång runt år 3000 slocknar solen och universum imploderar. Och så börjar det igen. Déjà vu upplevelserna vi får ibland kommer ifrån att vi faktiskt har upplevt en sak tidigare, i en annan värld. Fast egentligen samma...

Det var lite om mig. Jag har mina tankar, mina teorier, mina förälskelser och mina "hatobjekt". Love it or leave it. 

Film: Dirty Dancing

Jag har aldrig sett filmen Dirty Dancing. Inte förrän nu. Det fanns inget bättre på tv ikväll, men så visade tv4film denna gamla klassiker så jag tänkte att: Ja men det är väl dags för mig att se den nu, jag börjar bli för gammal för att inte ha sett den. För ja, jag fyller faktiskt 18 år på fredag! 

Jag behöver nog inte förklara vad filmen handlar om, det vet väl alla vid det här laget? Dans, kärlek, sommarlov kombinerat med underbar 80-tals musik och en sexig Patrick Swayze (Okej jag tycker inte han är så snygg, men vilken kropp!!) 

I början var väl inte filmen något speciellt, tråkiga föräldrar, idiot syster och ett sommarlov på ett pensionat. Superkul! Eller inte... Men när filmen verkligen kom igång bidrog den med heta kärleksscener, intima danslektioner och en (som jag sagt tidigare) sexig Patrick Swayze, som bland annat badar i vattnet med Baby (tha girl). Vem skulle INTE vilja bada med en muskulös kille? Grawr säger jag bara!


Jag har äntligen fått göra den klassiska repliken "Nobody puts baby in the corner!" och även sett scenen där de dansar och allt det där med "How do you call your baby". Jag kommer aldrig att glömma den scenen för Barney från How I Met Your Mother berättar om "den sommaren han spenderade med en tjej som hette Baby" och då spelar de den scenen fast de har bytt ut Swayzes ansikte mot Barneys (b-t-w Barney is awesome).


Jag har nog inte så mycket mer att säga, filmen får kanske en trea i betyg, tre och en halv. Det är trots allt en klassiker, en chickflick som man måste ha sett. Men samtidigt så var det något som.. jag vet inte.. inte förutsägbart men.. jag hade högre förväntningar på denna film. Jag har sett Dirty Dancing 2, jag tycker faktiskt att den är bättre. (Snyggare kille också)

Bok: Vampyrens märke

För någon dag sen var jag in på Coop och såg en bok där som handlade om vampyrer och genast så köpte jag den (såklart, jävla nörd jag är). Boken hette Vampyrens märke och är skriven av P.C Cast och Kristin Cast. Idag satte jag mig ner med den och började läsa, runt klockan halv elva började jag, jag var klar vid kvart i tre. Nog för att jag är en bokmal men jag kunde verkligen inte lägga denna bok ifrån mig! Med en blandning av skräck, kärlek, haggor från helvetet och såklart en ursnygg vampyrkille fängslades jag och hade faktiskt svårt att lägga ifrån mig boken för att hämta något att dricka (Lite blod någon?).

så ja, vad handlade den här boken om nu då. För det första lever vi eller jag menar Zoey(oj då, levt mig in lite väl mycket?) i en värld där vampyrer existerar (såklart) och där mänskligheten är väldigt väl medveten om dem. Forskare håller på att ta reda på orsaken till varför man bli vampyr (för här blir man inte biten eller något) men trots att vampyrer har existerat sedan världens början kommer man inte på varför. Många kändisar är vampyrer också, tydligen har man lättare för alla estetiska ämnen om man är vampyr, såsom drama, musik och konst. Kändisar som bl.a Shania Twain är vampyrer. (Får stor lust att åka och fråga henne om hon faktiskt är det...)

Alla människor hatar vampyrer mer eller mindre, de är i alla fall rädda för dem. Och man kan inte direkt dölja att man är vampyr heller, man märks med en månskära mitt i pannan av en spårare och måste sedan flytta till Nattens Hus, en privatskola för vampyrer. Om man inte flyttar dit dör man, fast det kan man göra även om man flyttar dit, ifall kroppen stöter bort förvandlingen från människa till vampyr.

Det som jag finner lite läskigt är att det börjar med att man får kraftiga hostattacker och rätt vad det är så står det en Odöd kille vid ens skåp och säger att man är märkt och måste flytta och blablabla. Varför är då detta läskigt? För att jag var sjuk för ca två veckor sedan och har fortfarande kraftig hosta, den typen de beskriver i boken. (WOHO! Jag ska bli vampy-yr!)

Okej så handlingen, Zoey blir märkt och måste flytta till nattens hus och anpassa sig där. Korta versionen. Zoey är såklart speciell, en grej med hennes märke i pannan som jag tycker att ni bör läsa om själva. Och självklart blir den snyggaste vampkillen på skolan förälskad i henne (såklart, såklart. Får jag byta plats?)

En superbra bok som verkligen borde läsas av alla som har det minsta intresse i vampyrer! Finns att köpa på Coop för 67:-. Nästa bok i serien, Sveket, kommer ut som pocket i Maj. LÄNGTAR!

Enjoy the silence

Det finns en låt, som jag aldrig tröttnar på att höra på radion. Det är ingen låt som jag sitter och lyssnar på hemma men så fort den kommer på radion skruvar jag upp volymen i bott. Och jag har hört den nyligen i något tv program. Jag kom inte på vilket förrän jag gick in på wikipedia: There is a version of the song called Enjoy the silence by Anberlin: Album is called Punk Goes 90s, which was the version used in the Vampire Diaries episode 1.06 (episode 6) "Lost Girls".
Låten jag pratar om är såklart Enjoy the Silence med Depeche Mode. Ett oerhört bra band med sååå många bra låtar. Bl.a Precious och I feel loved.


All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm

Carpe diem

Carpe Diem, Seize the day, pflücke den Tag, fånga dagen. Ett uttryck som de flesta känner till men inte riktigt förstår sig på. För även om många säger sig leva efter detta uttryck är det få som faktiskt gör det. Enligt Wikipedia ska det tolkas som "ta vara på dagennjut av dagen eller njut av den flyende dagen.". Jag kan säga redan nu att jag själv definitivt inte "fångar dagen" även om jag tycker att det vore jävligt smart att göra det. Visst har jag försökt, en gång lyckades jag göra något meningsfullt en hel vecka, men där slutar det. Man måste kunna slappna av ibland och bara släppa allt, även om det också kanske kan ses som att fånga dagen, latmansversionen.


Det är synd att Carpe Diem har blivit mer vardagligt då det inte känns som det står för något speciellt längre. Jag köpte nyligen en skrivbok på gallerix med texten Carpe Diem. Jag tycker att latin är vackert och jag behövde en ny dagbok, så då borde ju Carpe diem vara en superb fras att ha på framsidan av den! Tyckte jag tills jag såg tavlan som hängde bakom mig i affären, en tavla på en blomma med texten Carpe Diem. Sedan insåg jag att jag faktiskt sett tavlor, ord att hänga på väggarna, klistermärken, skrivböcker, pennor och allt annat möjligt med orden Carpe Diem på, så vad var det för speciellt med min dagbok? Absolut ingenting, jag fylldes av en tomhet och jag kände hur allt som dessa två ord en gång betytt för mig var borta. Det är bara två ord, två vackra ord, men om jag inte kan leva efter dem så betyder de inget.


Jag köpte dagboken ändå, jag behövde något att skriva i. Men jag har ännu inte skrivit något, och det var två veckor sen jag köpte den. Jag funderade på om jag skulle skriva ner mina djupaste tankar där i, eller om jag skulle skriva om de gånger som jag faktiskt fångat dagen. Men just nu är den tom,och det kommer den nog att förbli. Fast jag skulle kunna skriva om idag, för idag har jag fångat dagen. Jag gick ut och gick 4 km i vårsolen, jag hörde en fågel sjunga, jag kunde andas igen, jag fick chansen att prata med pappa om en del saker och jag kände mig levande. Jag ska återuppleva detta imorgon, jag hoppas bara att vädret är lika vackert som idag.
RSS 2.0