Det är synd att Carpe Diem har blivit mer vardagligt då det inte känns som det står för något speciellt längre. Jag köpte nyligen en skrivbok på gallerix med texten Carpe Diem. Jag tycker att latin är vackert och jag behövde en ny dagbok, så då borde ju Carpe diem vara en superb fras att ha på framsidan av den! Tyckte jag tills jag såg tavlan som hängde bakom mig i affären, en tavla på en blomma med texten Carpe Diem. Sedan insåg jag att jag faktiskt sett tavlor, ord att hänga på väggarna, klistermärken, skrivböcker, pennor och allt annat möjligt med orden Carpe Diem på, så vad var det för speciellt med min dagbok? Absolut ingenting, jag fylldes av en tomhet och jag kände hur allt som dessa två ord en gång betytt för mig var borta. Det är bara två ord, två vackra ord, men om jag inte kan leva efter dem så betyder de inget.

Jag köpte dagboken ändå, jag behövde något att skriva i. Men jag har ännu inte skrivit något, och det var två veckor sen jag köpte den. Jag funderade på om jag skulle skriva ner mina djupaste tankar där i, eller om jag skulle skriva om de gånger som jag faktiskt fångat dagen. Men just nu är den tom,och det kommer den nog att förbli. Fast jag skulle kunna skriva om idag, för idag har jag fångat dagen. Jag gick ut och gick 4 km i vårsolen, jag hörde en fågel sjunga, jag kunde andas igen, jag fick chansen att prata med pappa om en del saker och jag kände mig levande. Jag ska återuppleva detta imorgon, jag hoppas bara att vädret är lika vackert som idag.