Min kära moder ville skoja lite med mig igår. Vi hade varit och shoppat en del under dagen och på kvällen gick hon ut och gick för att sedan hoppa in på macken för att köpa något. Hon kommer hem om slänger en skiva till mig. "Jag tänkte att du kanske ville ha den" sa hon och skrattade. Jag tar upp skivan. "Johan Palm - My antidote" Jag typ dog lite inombords först. "Mamma men ofta eller" "haha men du gillade ju honom" "gillaDE inte gillAR -.-" 

Men, även om jag inte gillar honom som person då jag tycker att han är lite väl stel (kroppspråk OCH personlighet) så måste jag erkänna att han gör ganska grym musik. Okej, det är så mycket Johan Palm som det någonsin kan bli men det går fan att lyssna på. Även om låttitlarna är lite Lame så är texterna för underbara ibland. Jag fastnade för en låt när jag stod och väntade på bussen förut. Satellite. Me not like the name but me liké the lyrics. 

En annan bra låt är You're killing me, det var den jag fastnade för först. Albumet är definitivt värt att köpa om man gillar peppig gladpop, ja för det kvittar om Johan gillar rock för detta är pop! Han har ID3-taggar som säger emot honom ;) Och såklart en envis halvfinne (a.k.a rokkonen) =) 

btw, när jag var ute och handlade igår införskaffade jag en oerhört söt klänning (enligt mig) från H&M . Och de spelade Tokio Hotels "Sacred" i högtalarna i omklädningsrummet så nu har den kärleken plockats upp igen. Det var så underbart att lyssna på dem igår för alla 15-årings känslor kom tillbaka och det var bara för underbart.