Okej, så jag ska försöka blogga lite innan jag får panik när jag inser att jag inte pluggat något alls inför provet som jag har på tisdag. WOHO! 

Jag är ganska... tom idag. Jag försökte sätta mig ned förut och skriva hur jag kände, men fick inte ut ett dugg! Omöjlighet är nog det enda ordet som kommer upp i skallen på mig. Eller som jag skrev häromdagen "Jag känner omöjligheten förtränga mina nyuppkomna känslor, och de stretar emot, med full styrka" Jag får lite smått spunk på det. 

En positiv sak är dock att jag ska på hockey igen på tisdag. Då mår jag bra. Och så får jag avreagera mig lite efter provet ;) Det är nog det som orsakar min fina blockering... provet. BAH. 

Jag tror tyvärr inte att jag kommer att kunna skriva något vettigt här idag. Det har inte hänt något speciellt i veckan (förutom hockey, hockey och lite mer hockey) och inte heller känner jag något särskilt för något annat. Jag har bara för mycket känslor, samtidigt som jag inte har några alls. Det är bara rörigt inom mig. 

"I thought it would be easy. It was supposed to be one date, nothing else. But of course, like always, I felt something. Some spark or whatever. Now I can't stop thinking about him. He's everywhere. It didn't have to be this way. It could have been easy. If he'd just been boring."