Igår var jag på hockey. Jag stog på ståplats, med hela hejarklacken. Där fanns allt ifrån små 14-åriga tjejer som snackade om "Åh att få vara nära Dick! Åh Dick är så söt! Åh, snart kommer Dick ut på isen" konstant, till några 20-åriga skrikiga killar och gamla fulla gubbar som spottar snus när de skriker på målvakten att han är "lös". En salig blandning kan man väl kalla det. 

Det här var en match som FBK förväntas vinna med typ 5-2 eller något liknande. Istället förlorade de med 1-3. Det kanske är på grund av att jag är tjej, men det gjorde ont i hjärtat på mig när jag fick se och stå på medans Rickard Wallin och Dick Axelsson blev utbuade och kallade bl.a Hora. Om man sett blicken på en hund som vet att den gjort fel, och ser sådär "förlåt mig, jag visste inte" ut, då vet man ungefär hur de såg ut. Åh det gjorde så ont! Sen att stå bland de där killarna som står o skriker på dem... jag var ju inte en av dem! Nog för att de spelade dåligt men jag tycker inte att den typen av kritik är den bästa...

Men, för att komma till kritan. Efter matchen har de en så kallad Fancorner, där man får träffa matchens profil och lirare. Igår var det Marius Holtet och Dick Axelsson. Jag fick en signerad biljett och deras autografer på min Matchtröja! Kände mig som om jag var 14 igen! Pirrade i hela kroppen när jag stod där och väntade. 

Så trots att matchen blev en flopp, så vände det på slutet. Efter den signeringen var det mesta förlåtet. Nu hoppas vi på en uppryckning och att man får stå där på torget i vår och ta emot de Svenska mästarna. Det är trots allt mitt sista år i Karlstad på länge, nog för att jag åker tillbaka då och då och går på någon match men det är inte samma sak. 

Det är dock så, att oavsett vart jag flyttar, så kommer mitt hjärta fortfarande slå för Värmland, Färjestads BK och Hockeyn.