13 april 2011. Jag blir magsjuk. 15 maj 2011. Jag är fortfarande sjuk, fast det har gått över till en förjävlig förkylning istället (som tur är). Efter min tredagars magsjuka förberedde jag mig på att åka till England, och sex dagar senare satt jag på det där planet mot Gatwick airport och Sevenoaks. Väl där fick jag några jobbiga blåsor i munnen som hindrade mig från att prata fyra av fem dagar. När jag väl kom hem fick jag ytterligare två stycken. Och sen, två veckor senare när jag kommit hem från skolan och försökt njuta av det vackra vädret, fann jag mig istället på soffan, med huvudvärk, tre blåsor i munnen och ett konstant nysande. Japp, förkylningen var ett faktum. 

Det är nu exakt en vecka sedan jag blev förkyld, och det har inte gett sig. Huvudet känns fortfarande fettjockt på morgonen, jag hostar som en idiot och näsan är fortfarande lika jobbig som första dagen. Förstå ångesten när det har varit 20 grader i en hel vecka och jag har bara kunnat vara ute en max två timmar om dagen på grund av att jag varit sjuk. 

Det måste ge sig snart, för det är inte roligt. Flyr snart till läkaren för ett allergitest, kanske har jag utvecklat en pollenallergi här ute i skogen? Vore inte det kul?

Men som plåster på såren har jag ju the one and only, Eric Saade. Hah. Det är något med prettyboys som kan dansa och sjunga... Stegen till Popular har jag börjat memorera, texten kan jag nästan utantill och ja... jag gillar't helt enkelt. Skönsjungande pojkar + jag = forever. 

ps. fick för några månader sen i uppgift av min farfar att teckna av hans farfar. Blev inte nöjd med resultatet för papperet var supermysko och bilden var lagom svår att teckna av (bild från 1900-talets början har ju inte bästa kvalitén). Men jag gjorde det, jag försökte och fick den klar.