Någonstans mellan Barbie Girl och Everybody (backstreet's back) igår så tappade jag rösten. Den ligger väl kvar där på dansgolvet och väntar på att jag ska komma och hämta den. Flashback 90's var en underbar fest med hur bra musik som helst! Att cykla i en kort klänning med en hals som redan innan gjorde lite ont och sen skrika ut alla känslor till gamla goda låtar var kanske inte den bästa kombinationen. När jag kom hem märkte jag ganska snabbt att rösten började sina, och när jag vaknade imorse kunde jag endast väsa. 

Jag bör inte ens hosta, men det är jobbigt att låta bli också. Fast jag har lyckats se något positivt i att FBK inte kom vidare till SM-final, med tanke på att jag inte hade klarat av att hålla käften idag (4:e matchen). Nog för att jag lovat att hålla på Brynäs nu i finalen (vilket förresten känns ganska bra eftersom de håller på att vinna), men jag blir inte så pass hardcore att jag sitter och skriker på domarna och spelarna i soffan. 

Ni får ursäkta om mina ord kanske inte är helt sammanhängande ikväll, men jag är så jävla sliten från gårdagen och mår väl kanske inte helt 100 just nu heller. 

20 år har jag hunnit bli nu under veckan också, hah, det är en vecka sedan på måndag. Känns bra, känns vuxet framför allt. 

20 sek kvar på matchen och nu lutar det mot förlängning. Nice?