Nu har jag varit hemma i Linköping i fyra dagar. Men hemfärden var allt annat än rolig. Det började med elfel i Karlstad, där fick jag vänta i två timmar innan tåget kom. Sedan blev det elfel mellan vingåker och katrineholm, ett öppet spår, reducerad hastighet och tågkö. Väl framme i katrineholm var jag "bara" 3 ½ timme försenad. Tåget till Norrköping var några min försenat, och det från Norrköping till Linköping var 20 min försenat. Det enda som var i tid var min buss, som kom tio min före utsatt tid, så där fick jag i alla fall sitta ner i värmen och vänta på att vi skulle åka. Dagen efter vaknade jag med träningsvärk i axlarna och blåmärken på armbågar och knän. 

Resan hem var jobbig, men när jag på tisdagen fick återse några av de personer som jag saknat mest, så var det värt det. Tyvärr har jag tenta på lördag, vilket innebär mycket plugg och mindre social tid. Nästa vecka börjar nästa läsperiod och då får jag återgå till rutinerna igen. 

Från en sak till en annan: För någon vecka sedan fick jag lite skrivlust igen. Klockan var tre på natten när jag öppnade ett tomt dokument och började skriva. Jag kom inte långt, det blev bara en inledning, men förhoppningsvis kan jag fortsätta på den inom en snar framtid. 

"Jag låg och stirrade ut genom fönstret, sömnen vägrade att komma till mig. Trots att klockan var två på natten var det ljust ute. Månens bleka sken lyste upp hela mitt rum och gjorde det omöjligt att somna. Jag suckade högt och vände på mig, kanske skulle det vara enklare att somna med ryggen mot ljuset. Täcket åkte ner en bit i rörelsen och gav mig gåshud över hela armarna, inte nog med att jag låg sömnlös, det var kallt också. Jag slöt ögonen och väntade på att bli bortförd till drömmarnas land. Bilder av honom flimrade förbi och spred ett leende på mina läppar.
”Om du bara visste hur mycket jag saknar dig” Viskade jag och öppnade ögonen för att titta på den tomma kudden bredvid mig. För en sekund tyckte jag mig se honom ligga där, men hans vackra ögon försvann lika snabbt som de kom. Jag suckade högt och kände hur kroppen blev allt tyngre. Tillslut kunde jag inte längre hålla ögonen öppna. Precis innan jag stängde dem såg jag något på kudden bredvid mig igen, men tanken hann inte få fäste förrän jag somnade."